Den vanligaste sångaren bland vassen är sävsångaren (Acrocephalus schoenobaenus) (bilden). Dess skvattrande sång ekar i sommarnatten. I större bestånd av vass kan hundratals par häcka.
Rörsångarens (Acrocephalus scirpaceus) sång påminner om sävsångarens, men är ett mer monotont knäppande.
Trastsångaren (Acrocephalus arundinaceus) är kungen bland sångarna i vassen. Dess sång är en blandning av knäppande och kraftiga gnisslande läten. Trastsångaren hörs, men i Gammelstadsfjärden lever färre än tio sjungande individer. Dammen på Borgnäset är ett av reviren.
Trast- och rörsångaren började häcka i Finland först på 1930-talet, och de första slog sig ner just i Gammelstadsfjärden. De är bundna till stora vassbestånd, som har blivit vanligare i Finland till följd av övergödningen av vattendragen.
I Estland har man sannolikt känt de stora vassruggarna bättre än i Finland. I estniskan ingår ordet ruoko (roog, genitiv roo) i namnen på många fåglar som häckar i vassen: brun kärrhök (roo-loorkull), skäggmes (roohabekas), vattenrall (rooruik), sävsparv (rootsiitsitaja). Säv-, busk-, kärr-, rör- och trastsångaren heter kõrkja-roolind, aed-roolind, soo-roolind, tiigi-roolind och rästas-roolind.
Trastsångaren, foto Tomi Muukkonen.
Rörsångarens, foto Tomi Muukkonen.