Svarthättan (Sylvia atricapilla) är en krävande art som lever i frodiga lundar och behöver stora buskage av hägg, måbärsbuskar eller ormbunkar. Den har en drillande sång som i slutet stiger till ett vackert flöjttema: tyy-tiii-tlyiiitivyy.
Den bygger sitt bo i en liten buske eller i ett bestånd av strutbräken. Den grå hanen har en svart basker på huvudet, medan honans hjässa är rödbrun. Huvudstadsregionens bästa lundar, såsom de i Svarta backen, är de bästa ställena för den som vill se svarthättan.
Trädgårdssångaren (Sylvia borin) är också en lundarnas sångare, men för den duger också förvildade trädgårdar och vanliga buskiga åkerkanter. Dess sång är en mjuk drill utan svarthättans vackra flöjtande.
Trädgårdssångaren, foto Arne Ader.