Den vanliga grodan (Rana temporaria) är det vanligaste av Finlands groddjur. Den lever i alla sorters miljöer, så länge den har tillgång till en lämplig damm att leka i. Även ett dike eller en pöl på en klipphäll duger.

Det grodbestånd som är närmast Helsingfors centrum finns på Stora Räntan. På fastlandet finns det grodbestånd som är närmast centrum i klippdammen vid Dals sjukhus.

I rommen finns fler än tusen ägg. Grodan leker i mitten av april. Ynglen äter växter. De utvecklas till små grodor som kryper upp på land i juli. Grodan är fredad.

Åkergrodan (Rana arvalis) är strandängarnas och havsvikarnas art, och föredrar våtmarker. Arten är svår att känna igen och man har inte haft någon särskilt exakt uppfattning om hur vanlig den är. I Helsingfors förekommer den vid Gammelstadsfjärden, på Degerö, i Nybondas och vid vikarna i inkorporeringsområdet i Sibbo.

Den leker i början av maj, lite senare än den vanliga grodan. Åkergrodan har ett sorlande lekläte som påminner om det ljud som uppstår när man trycker ner en flaska i vatten. Den vanliga grodan har däremot ett lågt, kurrande lekläte. Leklätet är åkergrodans säkraste kännetecken.

I övrigt krävs det noggrannhet för att identifiera den: den är mindre än en vanlig groda, dess mage har vanligtvis en jämn ljus färg och bredvid dess tå finns en stor, hård knöl. Åkergrodan är fredad.

En död groda identifierades som en åkergroda, foto Eero Haapanen.